Livet rullar på, precis som det ska.. Allt går faktiskt jävligt bra. Flyttar ut ur lägenheten 29maj. Hittat en ny, underbar lägenhet. Helt perfekt. Jobbet går bra, trivs som fan. Blivit jättebra vän med Jennifer, sjukt glad över detta. Träffat Mickan igen, och träffat Micha igen, båda efter lång tid av saknad. Har saker o göra mest hela tiden..
Varför mår jag då så jävla dåligt? Varför är jag ledsen hela jävla tiden? Varför gråter jag? Allt går ju så jävla bra...
Vad är det som fattas?
Får man aldrig vara lycklig?
Varför kan man aldrig glömma?
Försvinn.
SNÄLLA FÖRSVINN!!!
Något en vän sa till mig...
Det var du som gjorde alla dom sakerna. Ingen annan kan få dig att växa.
Så jävla sant..
Det är inte jag som super o knarkar sönder mitt liv. Jag samlar ihop splittrorna och bygger upp ett nytt. Även om det är jävligt tufft så har jag lyckats jävligt bra. Och är på god väg. Men....
