Förstår mig inte på mig själv..
Varför gör jag som jag gör? Alltid tvärtemot vad jag tänker...
Jag gör tvärtemot vad jag vill. Jag får mig själv att misslyckas.. Varför lixom, vad gör det för nytta?
Jag vill inte vara svar längre. Jag vill vara stark, vill klara det!
Har ju äntligen fått nytt jobb, bara 3 arbetsdagar kvar på gamla.. Det är en stor lättnad.. Nånting som ordnar sig som jag vill åtminstonde! Jag klarade ju det, varöfr ska jag inte klara resten ?
Jag gör upp för lätt, alltid ! Jag tänker att jag inte ska klara det, klart jag inte gör det då..
Jag måste börja kämpa. Kämpa för att leva det liv jag VILL leva, för som jag lever nu önskar jag ingen annan..
Jag är trött på att skriva deppiga blogginlägg. Vem vill läsa det här lixom? Men det är mitt enda sätt att rensa tankarna, att få "prata av mig".. Just nu skriver jag för min skull, ingen annans..
Åker på Onsdag. Ska bli skönt, även om det bara är tre dagar. Jag behöver det.. Rensa tankarna lite.. För just nu är det så fullt att jag inte vet vad jag tänker längre..
Måste till Emma o låna böckerna ffs :D.
