Jag..
Ja..
Jag är den där krävande, jobbiga, svartsjuka flickvännen. Som ingen vill ha, som ingen orkar med. Som inte låter sin pojkvän leva sitt liv. Helt fucking värdelös!!! Den personen har jag varit senaste tiden.. Nu får det vara slut med det..
Vill inte vara såhär. Vet inte varför jag håller på. Min älskling har aldrig gett mig en anledning till att tvivla på honom, att tvivla på att det bara är mig han vill ha. Men är egentligen inte honom jag inte litar på. Allt handlar bara om mig själv. Om mitt usla självförtroende, min usla självkänsla.. Hur kan någon vilja ha mig? Och dessutom någon så underbar som honom..
Lyckas inte bli av med tankarna, trots att jag vet att så inte är fallet.. Jag är egentligen stark. Mickan påminde mig idag om hur jävla mycket jag klarat mig igenom i livet. Hur mycket jag klarat utan någon som helst hjälp. Mycket har satt sina spår och det är väl därför jag är så osäker som jag faktiskt är.
Här har jag hittat världens underbaraste kille..Och så förstör jag bara allt? Varför? Jag vet inte.. Vill ju leva med dig resten av livet. Du är mitt allt. Min lycka..
Pratat mycket med Mickan senaste dagarna.. Om livet, kärleken, problem.. Allt. Vi har samma problem båda två, fast på olika sätt. Jag har insett, jag har ÄS. Jag behöver hjälp. Vad jag än tänker på och gör så hamnar tankarna till slut på samma sätt. Hur misslyckad jag är..
Aja..över till något annat..
GRATTIS min underbara älskade vän. Världens bästa Mickan. Idag fyller du år. Det skulle bli en riktigt bra dag och kväll!
Dock blev födelsedagen inte riktigt vad du/vi planerat och önskat. Har så sjukt dåligt samvete för att jag inte kom till dig när du mår dåligt. Sån panik. Bara pga min egen lathet och jävla ego..
Du är underbar gumman. Tack för att du finns där för mig när jag behöver. Vilket blivit rätt ofta. Du är fantastisk!
