Så börjar dagen lida mot sitt slut. Blir till o sova snart.. Sitta här o lyssna på massa underbar musik först, musik som får en att tänka, att leva...

Jennipher kom hit och räddade min dag. Var här hela eftermiddagen o kvällen, myspys. Åt middag ihop (tacos) och satt o snacka skit, glodde nätet, tog en promenad med hundarna o bara var.. Underbart.
Tack gumman.

Irriterad över att ha blivit sjuk igen. Paniken kommer fram. Inte kunnat träna, och resten av veckan blir det svårt. Fullt upp. Jobbar imorn-lördag, och lördag kväll samt söndagen blir det mässan med jobbet. Får se vad som mer hinns med...



Jag försöker alltid att finnas här, men ibland känns det som att man inte räcker till, oavsett hur mkt man än försöker. Fast just nu känner jag mig mer i vägen, än som någon hjälp. Säg det isåfall. Du vet att jag gör allt för att du ska må bra..